Är ofta melodin...
Efter skittävlingen, så ställde jag av hunden..
Beroende på mycket jobb... Nä, där ljög jag.

För att jag blev förbannat trött på honom!   Är sanningen... Och då är det helt klart bättre att låta bli.
Tycker om honom gör jag fortfarande, det förstår ni va?
Ser dock bättre ut om jag skriver att jag pausade på grund av eftertanke och analys   

Så i söndags kom jag till kursen utan att ha så mycket som tränat en gång.
Min fröken är bra på mycket och något hon är väldigt bra på är att se individen.
Just den här individen har ett par rävar bakom varje öra och någon i den långa svansen säger uppfödaren.

Mycket hår på bröstet har han också. Både bildligt och talat. Jag älskar vartenda hårstrå på hans fluffiga kropp, men nu behövde vi snacka lite allvar han och jag. Man får INTE välja byteslåsning istället för matte, man får INTE sno hela näven när matten ger lillfingret. Och i slutänden är det såklart mitt jobb att styra upp det hela.
Har jag sagt att han ska ligga vid kökssoffan när jag lagar mat så ska han INTE likt en trickfilm avancera i ögonvrån och hamna bakom mig. Har jag sagt "här", så ska han gå vid min sida i hängande koppel och INTE nosa i vägkanten eller dra i kopplet osv.
Därav blev det lite uppstyrning av herr'n och efter det så har han lagt ett j-vla krut på lydnaden! Och i spåret!
En extra växel har lagts i och den heter will-to-please.
Nu ska vi hålla i den känslan och de gäller för mig att tänka till.
Nästa vecka har vi tävling igen...
Bara att ge sig upp i sadeln!
Mina nerver ska jag stoppa i en väska och skicka med bussgods till Ystad eller Haparanda.
Då kan det gå vägen.

/Carina