Long time!

En liten sammanfattning...
Internet fortsatte krångla för oss, så datorn blev stående i ett hörn.

Sen skulle jul och nyår firas i stugan med allsköns släkt och vänner.

SJälvklart blev jag sjuk i någon märklig magåkomma och efter läkarbesök, provtagningar och mediciner kom jag ockå upp till Lövåsen dagen före julafton.
Det tog ca tre veckor, fler provtagningar och läkarbesök till för att bli frisk!
Nu är jag dock på banan igen   

Ja, förutom halsont och en febrig och snorig unge.
Februari som är på intågande kallas inte VADruari för intet   .

Hundarna då.
Tricke, den lille Tricke har varit till bästaste Leif eftersom jag misstänkte att han började få problem med sina eländiga höfter.
Sen han röntgades vid 2 års ålder har höfterna knappt förändrats något alls!
Nu är han 6½ år.
Slår mig för bröstet och tror att jag har en liten del med det att göra.
Har alltid hållit honom mager, välmotionerad och så har han ätit Aktiv Hund (reklam!) sen han var 1 år.

Dock hade Tricke nu en liten förändring mellan ett par kotor i ländryggen. Spondylos.
Fick recept på antiinflammatorisk medicin för att se om det blev någon skillnad.
Han har ätit det i två veckor och ja, jag ser en förbättring.
Tvekar inte när han ska hoppa in i bilen, ligger oftare med benen bakåt som han alltid gjort, är mer med oss och går inte undan som jag upplevt en period. Pallen fixar han dock inte något bättre.
Kan inte trampa bakben och samtidigt hålla kontakt med mig.
Så det behöver han inte såklart.
Inte nog med det, så åkte han på öroninflammation!
Han har alltid haft fantastiskt fina öron som jag aldrig gjort något med.
Har mina misstankar att immunförsvaret börjar gå utför med ålderns rätt och kanske också smärtan.
Som grädde på moset har Tricke har alltid varit en mjuk och mesig kille som vid 2 års ålder började utveckla ljudkänslighet och andra rädslor.
Om även den ökat med åldern eller smärta är ett dilemma jag brottas med.
Cognacs bortgång har säkert med saken att göra också.
Tricke var väldigt nöjd med att leva i skuggan av sin trygga pappahund...

Var går gränsen för att en hund mår bra?
Hur många gånger på en dag kan en hund vara otrygg, stressad och rädd?
Jag gör vad jag kan för att utreda och hjälpa Tricke.
Vi får se hur det slutar....  

Jägar'n då!
8 månader har han hunnit bli och här vilar inga ledsamheter!
Lydnadsträningen låg i träda med mattes sjukdom... Nu är vi på G igen och denna vecka har vi varit flitiga.
Sen har vi också börjat så smått med något annat...
  
DRAG!
Bara i inlärningsstadiet, men han börjar förstå vad som komma skall när midjebältet och expanderlinan kommer fram.
Har tänkt mig att springa med honom och även åka skidor.
Är inte något proffs på skidor och jag är rädd att det kommer gå fort!
Kanske blir Henrik som får ta honom i skidspåret, vi får se   

Annars sanerar jag bort ideellt arbete från mitt liv.
Har sagt upp mig som aktivitetsombud och biträdande avelsregionsansvarig i Sshk.
Vill använda min tid åt mina hundar och 15 år som aktivitetsombud kan väl räcka va?
Får se om någon annan känner sig manad att ta över...

/ Carina