...och hundars mentalitet väl ändå spännande!
Det intresset har jag förkovrat mig i genom att vara Mh figurant (för alla tänkbara raser), aktivtetsombud i Sshk och bara studerat i vardagen under de åren vi haft hund.

Är då inte på långa vägar något proffs inom ämnet, men har i allafall ett hum om vad som försigår när hundarna kommuniserar med oss människor och med sina gelikar i hundvärlden.
Hade en väldigt rolig söndag för ett par veckor sedan när det var Mh på Mönsterås BK.
En mycket trevlig beskrivare som gärna delade med sig av sin kunskap och hade frågestunder mellan momenten, så vi i publiken hängde med på vad hundarna tyckte och tänkte.

Att det sen inte finns några rätt och fel kan man inte betona nog, utan det är en beskrivning på hur din hund reagerar just idag. Sen har ju olika raser olika egenskaper som föredras.

Roligt för egen del, men störst värde har Mh't avelsmässigt och då helst när hela kullar beskrivs.

Vad slog igenom?

Ja, i Jägar'ns syskonkull är alla sociala hundar som gärna jagar harar (iallafall om de är gjorda av rosa hundfäll).
Det såg vi tydligt den där söndagen!    

Fick hjälp med att filma Jäger's Mh (tack Mathilda och Simon) och har såklart analyserat det på nytt via filmerna.
Han bjöd på en beskrivning  med snabba reaktioner åt alla håll och jag bjuder på filmerna ifall någon är lika intresserad av Mh som jag.

https://www.youtube.com/watch?v=D2YXJnal_zg&index=7&list=PLvYBykKeEhrzhF4-xlrAXpgxoGC6OVvwb

Så'n är han och jag hävdar å det bestämdaste att alla behöver en Aussie i sitt liv!   
Skämt å sido...
Alla kan inte och ska inte alls ha en Aussie...
Men är numer helt övertygad om att det finns minst en ras till (förutom Berner) för oss alla.
Min ras är Aussie och min hjärtehund är Jäger.
Som handen i handsken  

/ Carina

Nu har vi gjort det!
Tävlat lydnad!
Vi styrde kosan mot Kristinehamns Brukshundsklubb tidigt i morse.
KM i samband med den Officiella Lydnadsrävlingen, så det var många anmälda.
15 stycken i Lydnadsklass 1...

Nu tävlar jag aldrig mot andra, utan bara mot mig själv och mina (jävligt) höga mål på min hund och mig själv.
Allra mest mig själv   ....

Här kommer först betyg och kommentarer:

Platsliggande: 10

Tandvisning: 8 (Ändrar ställning)

Linförighet: 8,5 (Tränger något, snygg vänstersväng, sen sitt)

Läggande: 7,5 (långsamt ner, DK upp.)

Inkallande: 8 (hoppar mot föraren)

Ställande: 7 (hoppar fram efter ståkommando. Snett avslut)

Apportering: 0 (ger apporten från vänster hand. Släpper apport)

Hopp över hinder: 7 (stannar mot förare. Avslut)

Helhetsintryck: 6 (lämnar förare mellan moment. Härlig hund och fint samarbete)

154 poäng och en 6e placering.

För tre och en halv vecka sedan anmälde vi oss efter att ha blivit bortlottade på BH provet.
Lite i tajtaste laget    eftersom han aldrig provat ettans apportering, hopp, tandvisning och heller aldrig länkat ihop så många moment med passagerna i mellan.
Vi har tränat och tränat.
Mest själva, men även på kursen såklart (som vi ju missade förra veckan på grund av Mh) och han höll ihop så fint, så fint... fram till apporten...
Där släppte han apporten för första gången i sitt liv?!
Och efter det tappade han fokus och for ut från mig i en lång passage till hoppet (följde efter tävlingsledarens vinddrag när hon skulle lägga tillbaka apporten i lådan..). Hoppade även hindret av sig själv när vi skulle ställa upp   .
Därav det låga helhetsintrycket.
Olydig tonåring... Eller oerfaren liten brukshund...
Tandvisningen har vi övat lite på och dilemmat är att få den översociale att sitta ner på rumpan under hela momentet! Gick icke idag, eftersom när svansen börjar gå så åker rumpan upp.

Är annars mycket stolt över den fina linförigheten som vi fixade så bra. Mina nerver höll tydligen också där eftersom jag inte fick tillbaka mina sen länge inövade och sen bortarbetade DK   .

Läggandet var inte det snabbaste och där fick matte återfall på DK i uppsättandet!
Inkallningen då.. Snabb som en kula och sen hittade han på en egen ingång istället för IPO ingången vi tränat på. Jägar'ns ingång var att hoppa upp mot mig och sen svinga sig runt i fotposition.
Apporten som sagt. Fint gripande, men spottade ut den efter ett par sekunder.
Nytt sen jag tävlade för X antal år sedan är också att man måste ge apporten från höger hand.
Det hade jag läst men glömt... Och det spelade ju ingen roll just idag eftersom han spottade ut den.
Hoppet gjorde han samma, fina egenpåhittade ingång. Kraschlandning in i matte och sen in i fot.

Efter lite analyserande av domarprotokollet och dryftande med fröken Lisa, så är jag nöjd.
Och nu vet vi hur vi ska gå vidare efter denna första erfarenheten på lydnadsplan!
Kul var det och fler tävlingar blir det!

/ Carina

Solen skiner mest hela tiden och vi njuter av den så mycket vi kan!
Vi är ute i skogen både till fots och med trampcykeln.

Tränar och tränar lydnad inför vad som komma skall.
Och då!....
Kom ett nypåfunnet problem som Jägar'n hittade på...
Han PLOGAR!!
Ja, inte snö (än), utan plogar i fotgåendet   ...
Att han glidit fram i position har vi jobbat förr med, men nu kommer rumpan ut också och han tränger mig!
Och varför!?
Det stavas EXTERNBELÖNING.
Har jobbat en del med det nu och min lilla brukshund byteslåser, är påväg bakåt till leksaken redan i tanken och tappar position.

Hmmm.....
Problemet kom väl inte direkt lägligt i tid så nära inpå debuten i ettan, men Lisa har (som vanligt) en plan och den har vi börjat sätta i verket idag (egentligen redan igår på kursen).

Fram med pallen och benmanschetterna och jobba bakbenskontroll. Ingen externbelöning förrän efter tävlingen, så det inte resulterar i att fotgåendet blir tråkigt och osäkert.
Efter tävlingen tar vi tag i det dock   .
Det SKA arbetas igenom, men nu vänder vi lite på steken och börjar i bakänden av problemet.
Som i själva verket trots allt är angenämnt eftersom det är byteslåsningen vi vill nyttja!
Krångligt?!...
Även för den invigde   .

Vi har varit på rätta klubben och tränat för att använda hoppet och få vara på stället dessutom.
Nu är inte Jäger påverkad av miljöer överhuvudtaget, men matten vill göra så rätt hon kan.
Tur hade vi dessutom för det var fler där trots att det var måndag förmiddag.
Tonåring som han är grabben, så är nya hundar däremot spännande!
Visste ni det alla hundpojkar där ute!
Det finns tjejhundar också!!
Wohoo!
Det har Jägmästar'n kommit underfund med senaste månaden  .
Snuskiga hanar är det värsta jag vet, så det kan han glömma fort att han ska bli!
Men visst lägger han öronen i nacken, får giraff hals, en bröstkorg som inte går av för hackor och var han dippar svansen vill jag inte prata högt om (på ryggen..).
Men peppar, peppar erbjuder matten träning, så kan tjejerna hälsa hem!
Så även idag. Först lång hals och intresse för hunden som då var på plan.
Sen full fokus på matte!!

Resten av veckan erbjuder hundträffar och kära återseenden   

I helgen drar vi neråt landet på MH med kullen!!!
Längtar, längtar, längtar.....

BPH beskrivningen var ungefär som förväntat och det känns som att jag fått hintar om söndagens begivenheter.
Som grädde på moset kommer ytterligare fyra syskon, varav två jag aldrig träffat.
Likasinnade hundidioter förstår mig, ni andra tycker nog vi är väldigt lättroade   .

Over and out!
/ Carina