Och så var det snart dags för en annan debut...
Nämligen Appell Spår.
Det går lite för fort tills den debuten.
Eftersom vi inte kan spåra, vi har nyss påbörjat budföring och framförgående är bara nosat på!  
Dumdristig galenpanna till matte!
Men men, man har det inte roligare än man gör det   .
Vi ska göra vårt bästa och då gäller det att spåra X antal gånger i veckan. "Hungriga vargar jagar bäst" finns det ett ordspråk som lyder och det jobbar vi efter nu.
Budföring körde vi med fröken igår (jag har med hjälp av Frida börjat så smått). Jäger avancerade snabbt med Lisa, men det gäller att det fortsätter avancera tills det är dags eftersom spåret känns osäkert...
OM det skulle visa sig att vi tagit oss vatten över huvudet, så gråter vi inte över det.
Då styr vi kosan åt annat håll den dagen eftersom jag dubbelanmält till den lydnadstävling samma dag   .
Fler lydnadstävlingar blir det också under hösten.
Mitt mål är LP 2 innan årsskiftet.

Tills nästa år blir det stora förändringar inom lydnaden, så då är det bra att ha en klass avklarad.

Det blir en spännande tid med ett nytt tänk inom lydnaden.
Från mitt håll är det välkommet.

Nähäpp!
Hur var det?
Spåra kanske....

/ Carina

Revansch!! Revansch!!
Fantastiskt ord...
Idag var det alltså dags igen efter bottennappet för några veckor sedan.
Jag hade bilden klar för mig hur jag skulle agera.
Jag hade pepptalk med bästa fröken via mess innan och jag var laddad!
Jägar'n med!
Efter att ha haft tråååkigt i ett par dagar, utan "gratis godis" i form av roliga fys pass, träning osv.
Passade ju ypperligt att matten jobbat ett par nätter och sovit på dagarna med andra ord.

Vi drog till Kils Brukshundsklubb i kvällningen och  det var åtta klass två som kom till start.

Som vanligt drog jag ett sent nummer. En sjua. Näst sist.
Gillas inte med mitt dåliga nervpaket. Men jag satt för mig själv, tog djupa andetag och likt Stig Helmer i Sällskapsresan sade jag till mig själv.
"Vi kan detta! Jag är inte rädd! Vi är BRA på detta! Jag är inte rädd!"

Uppvärmning i form av gasagasa och in på planen med backabacka. Attityden var helt rätt och den där allra bästa fröken satt på min axel och sa: "Andas, sträck på dig, gå självsäkert och raskt!"
När jag vände upp från backbacka inne på planen använde jag inte fotkommandot, utan "här" tills jag ställde upp på utgångspositionen.
Fria följet kändes helt ok, men vid ett litet tapp kom Lisas ord igen. "Sträck på dig!"
Och ta mig tusan det hjälpte!
Han kom åter med full fokus!
Här kommer då betygen med kommentarer:
Platsliggande: 10
Fritt följ: 8. Tränger, sent sitt
Läggande: 8,5. Något sent ner

Inkallande: 9,5. Avslut

Sändande med ställande: 10. Bra!
Apportering: 5. Gripande. Upprepande kommando. Släpper. Tar upp.
Fritt hopp över hinder: 7. Sent sitt, DK, islag.
Fjärrdirigering: 10. Bra!
Helhetsintryck: 7. Trevligt ekipage. För mycket "hopp och lek" mellan momenten.

172.5 poäng och klassvinst!   

Nu ska det läggas krut på främmande apporter....
Det har gått en liten röd tråd i att han måste nosa på andras apporter först.
Denna plockade han upp direkt. Ångrade sig och lade ner den för att nosa på den. Jag fick honom att ta den igen efter ett par dubbel kommando och då kom han in fint med den.

En femma är vi inte på långa väger nöjda med, men jag är mycket nöjd över att jag fick honom att avsluta snyggt! Efter det momentet körde jag frustration för att få honom i stämning och att vilja kämpa mer.
Hoppet sen var svårt för en tvåakluddare, då de gjorde uthoppet hamnade högst två meter från klubbens skjul där alla apporter låg och övriga grejer till tävlingen låg. Att få dem att inte tappa fokus och sätta sig direkt var en svårighet som många fick kämpa för.
Jäger tittade in i skjulet och "hörde" inte mitt sitt kommando. Jag väntade ut honom ett par sekunder och vips var han påväg tillbaka. Jag hann drämma i med ett dubbelkommando och han sätter sig!

Nu hade han såklart hamnat nära hindret och slog därför i på återhoppet.
Stolt även där att vi fixade det med hjälper, trots svårigheten.

Helhetsintrycket sen blev starkt påverkat över att jag valde att vara mer aktiv mellan momentet och belönade socialt innan mitt backbacka. Domaren tyckte det var för mycket " hopp och lek"   .
Ni som sett Jäger vet ju att han lätt studsar som en känguru vid belöning och gav också något litet skall.
Det gör mig ingenting, vi behöll vår bubbla och hade väldigt roligt!
Där emot gav domaren en mycket trevlig kommentar...
Ni är ett fantastiskt ekipage och ni kan gå hur långt som helst!

Ingen Blocket försäljning idag alltså   .
Är så glad att vi fick till det på plan med en helt igenom härlig känsla.
Vi ville jobba tillsammans och det var så kul!

God natt från en nöjd Jäger och en ännu nöjdare matte.

/ Carina

Är ofta melodin...
Efter skittävlingen, så ställde jag av hunden..
Beroende på mycket jobb... Nä, där ljög jag.

För att jag blev förbannat trött på honom!   Är sanningen... Och då är det helt klart bättre att låta bli.
Tycker om honom gör jag fortfarande, det förstår ni va?
Ser dock bättre ut om jag skriver att jag pausade på grund av eftertanke och analys   

Så i söndags kom jag till kursen utan att ha så mycket som tränat en gång.
Min fröken är bra på mycket och något hon är väldigt bra på är att se individen.
Just den här individen har ett par rävar bakom varje öra och någon i den långa svansen säger uppfödaren.

Mycket hår på bröstet har han också. Både bildligt och talat. Jag älskar vartenda hårstrå på hans fluffiga kropp, men nu behövde vi snacka lite allvar han och jag. Man får INTE välja byteslåsning istället för matte, man får INTE sno hela näven när matten ger lillfingret. Och i slutänden är det såklart mitt jobb att styra upp det hela.
Har jag sagt att han ska ligga vid kökssoffan när jag lagar mat så ska han INTE likt en trickfilm avancera i ögonvrån och hamna bakom mig. Har jag sagt "här", så ska han gå vid min sida i hängande koppel och INTE nosa i vägkanten eller dra i kopplet osv.
Därav blev det lite uppstyrning av herr'n och efter det så har han lagt ett j-vla krut på lydnaden! Och i spåret!
En extra växel har lagts i och den heter will-to-please.
Nu ska vi hålla i den känslan och de gäller för mig att tänka till.
Nästa vecka har vi tävling igen...
Bara att ge sig upp i sadeln!
Mina nerver ska jag stoppa i en väska och skicka med bussgods till Ystad eller Haparanda.
Då kan det gå vägen.

/Carina

Grymt besviken!!!

Och mest på mig själv och ingen annan.

Gårdagens tävling vill jag radera ur minnet!
Eller så är det av sådana tävlingar man lär sig?...
Den allra bäst vovven och lilla fluffiga brukshunden har också en stor portion av självständighet.
Gillar den egenskapen i många lägen.
Han är stark, trygg och klarar av det mesta!
Men när mattens nerver spelar henne ett spratt och inte kan använda verktygen hon fått, så tar den lille saken i egna händer.
Kan själv var det ja...
Vi befann oss på olika planeter och jag bröt tävlingen.

Nu ska vi fundera ut vad planen blir här näst. Bäst av allt var nog att fröken var på plats och såg vad som hände och var det brister i vår tävlingsrutin.

Som tur är har jag ytterligare ett par tävlingar inplanerade.
Bara att ge sig upp i sadeln igen!

Nu jobb, jobb, jobb hela vecka lång!
/ Carina

... Hon har alltid en plan!
Analys av tävlingen i fredags ledde till en helt ny övning tills nästa tävling som är snaaart.
Apporten.
Där har vi tragglat med ingångarna som sagt.

Självklart blandar jag det med apporteringsleken och gripande av "död" apport på ett lock el dyl.
I apporteringsleken är ju också apporten "död", den ligger alltså still.

Med dessa två övningar skapar man ett muskelminne i hunden hur gripandet ska vara.

Men i Jägers fall händer något när apporten kastas!

Då triggas jakten i honom   och gripandet kan bli slarvigt.
Gör sitt karaktäristiska hopp och slår med tassarna på apporten. I fredags sprang han över den kastade sig över den på tillbakavägen . Det ger nerdrag och det vill inte perfektionisten ha!
Så Lisa gjorde en ny övning som var skräddarsytt för Jäger eftersom han bara har detta beteende på "levande" apport.

Jag kastar apporten så nära vårt hjälplock jag kan (en utmaning i sig för mig   ), en medhjälpare lägger skyndsamt upp apporten på locket och jag skickar Jäger!

Gjorde ett par sådana i söndags och avslutade med att bara kasta.
Klockrent!!
Han grep exakt som när den låg på locket. Snyggt och prydligt   .

Provat hemma också och samma fina resultat då.
Lagt ytterligare krut på rutan och hemmavid på träning är den riktigt stabil.
Känns bättre för varje pass.
Har även tränat läggande.

Min lilla brukshund fastnar i byteslåsning och har aldrig fått in något snabbt läggande.
Självklart är det mattens fel att hon inte löst upp knutarna   ... Jag veeet!
Här är det svårt för mig att träna med kampleksak, utan det får bli godis (som han inte låser på).
Busa, gasa, backabacka och kommendera "ligg". Långsamma lägganden sållas bort med frustration och utebliven belöning.

Jäger svarar väldigt fint på vårt sociala spel tillsammans och när jag korrigerar honom med frustration: knuffar retfullt på honom, " Näe, dålig du är!! Bättre kan du!", så kan ni tro att han laddar från tårna och bevisar att JAG KAN VISST!
Godingen   ...

Älskar detta lilla energiknippe som jag har så roligt med!

Och han är PÅ och taggad till allt vad jag hittar på   

Imorgon jobbar vi vidare!

Nattinatti
/ Carina