Veterinären har sagt det jag förstått...
Tricke är utdömd...

Det bara tillkommer mer och mer saker och hela hans bakvagn har kraschat.
Nu har då även ena hasens ligament blivit uttänjda eller skadade och det går inte att göra något åt.
Det resulterar garanterat i artros i haserna, vilket han hittills faktiskt klarat sig från trots sina överkotande haser.
Det går alltså inte ens att försöka rehaba ryggen eftersom haserna säger stopp.
 Han har inga som helst muskler kvar bak och höfterna har då inget skydd vilket också resulterar i att ryggen blir ännu sämre på grund av överbelastning.

Hade bokat Leif såklart, men veterinärer kan visst också bli sjuka...
En ny veterinär som jag ej träffat blev det och hon var väldigt påläst om Tricke, duktig på leder och bra på att förklara.
Var bara ett fel (som hon inte kan hjälpa). Hon känner inte mig.
Tryggheten i att ha en veterinär som vet vad jag kan, hur jag funkar och när jag tycker gränsen är nådd är ovärderlig!
Jag förstår också att den där gränsen är väldigt olika för oss djurägare och självklart finns inget rätt och fel här.
Min gräns är kanske i mångas ögon tidig.
Jag hade kunnat ta bort honom redan vid veterinärbesöket för att få det oundvikliga gjort!
Jag älskar inte min hund mindre för det, utan jag är rädd att det blir för sent.
Han får INTE ha ont, han får INTE bli åtsidosatt bara för att han inte kan hänga på, han får INTE bli en annan när jag vet så väl vilken Tricke som är den friska.

Vi är inte där riktigt än... Men går det i den här takten, så är den dagen inte långt borta.
Förbannat cancern många gånger, som ofta tar våra hundar så chockartat fort!
Men jag vet inte om detta är något bättre...
Nu VET jag att han inte lever länge till.
Det är upp till mig att besluta när.
Före specialen (han kanske upplever det jobbigt, stimmigt)?
Före sommarens åskväder (som han defintivt tycker är jobbigt!)?
För hösten och kylan som gör allt värre?
Eller blir det så enkelt (tolka mig rätt) att kroppen visar idag är det dags!
Är jag en dag för sent i alla fall då?......