...av de allra bästa av våra vänner...

Igår var det dags igen.
Farmors lilla gull....
Villi...
En alldeles, alldeles underbar liten (stor) hund som Olssons älskade högt och jag med.
Cognacs dotter.
Lik honom i mångt och mycket.
Snällheten själv.
Alla ni som sett filmen Frost och skrattat åt renen Sven vet då hur Villi var!
Precis som Sven.
Vimsig, yr i kolan och ben åt alla håll.

Glad! Jämt glad!
Och totalt ovetande över sin storlek.

Nu finns hon inte mer...

Gråter av sorg, saknad och av empati för mina vänner som åter sagt adjö.

En berner ägares förbannade vardag.

FUCK CANCER!

Stora pussar till dig Villiblom.
Jag är övertygad om att du letat på Cognac om han inte rentav väntade på dig.
Ni följs säkert åt nu och den lugne, trygge pappahund har koll på läget som vanligt vet du Villi...

Sov gott farmors gull