ÄR HÄR!

Härligt... Även om vintern haft en del att önska på våra breddgrader, så har vi fått lite av rätta känslan uppe i stugan.

Hoppas på ett sista ryck för vintern där om några veckor.

Hela denna vecka har solen hjälpt oss fylla på förrådet av D-vitamin (även om jag fyller på i tablettform också).
Har haft ledigt hela veckan och har då passat på att träffa goda vänner med tillhörande hundar vid hela fyra tillfällen! Toppenvecka med andra ord!
Malin och Kia var först ut. Länge sen vi sågs och Kia gör mig påmind om Cognacmannen...
Jämngamla som de var och växte upp tillsammans.
Sen fick Jägar'n och jag träffa Aussien Zingo med matte Lena! Så roligt att se dem båda ha springtävling runt "Lilla Svängen". Ingen av dem van att leka med en likasinnad snabb hund och båda två lika förvånade att den andre hakade på i samma fart!

Sen var Maria och brudarna här för promenad och trimning. Iri möter då sin överman i Jäger och får se sig besegrad. Till och med hon tröttnar och tycker han är en riktig Pain in the as!

Om hon bara visste att det exakt så hon behandlar sina kära bernersystrar där hemma...

Idag blev det grande finale för hundbesök i form av Maria och labben Lira.
Skogstur med tvättäkta Aussieryck och mycket prat.
Både Maria och jag är duktiga att prata och tur är väl det, så vi håller vargarna på behörigt avstånd...
Hörde dem uppåt Björnfallet här om kvällen...
Kan säga att håret i nacken reste sig...

Tränat har vi också gjort Jägar'n och jag. Det går framåt.
Vi bara sätter grunderna än så länge, men visst när vi plockar ihop allt så är där snart färdiga moment.
Om ca en månad är det dags att fluffa till pälsen och ge sig ut i utställningsringen igen!
Juniorklass nästa!

Och så spåret då...

Någon gång i framtiden (senare i sommar säger fröken Lisa) ska vi tävla är det tänkt och då kan vi INTE spåra som vi gör nu!
Tricke minsann som inte ska tävla spårar så lugnt och fint med stor noggrannhet medans Jäger är fullkomligt GALEN och kastar sig fram i vild galopp! Fram kommer vi alltid, men just nu ser det allt annat än snyggt ut...
Undrar om någon märker om jag byter hund till spåret... Svart Tre färgad Aussie eller bernerpojke i övre medelåldern!?
Same, same but different...

/ Carina

Att februari är den mest sjukdomsdrabbade månaden vad gäller VAB har vi väl alla hört... Vabruari som den så fint kallas...
Det har vi fått känna på här i huset nu kan jag säga.
Det började med Frida för 1½ vecka sen.
Feber... Och sen feber, hosta och en kraftig infektion i ett finger!?
Två skilda ting varav det ena krävde pencillin.
Fingret alltså. Febern fortsatte och hostan blev värre.
Efter 7 dagar med feber gav det i alla fall med sig.
Där någonstans blev det min tur.
Är nu inne på dygn fem med feber.
Hostan kom ungefär samma dygn som Frida fick sin och den är inte att leka med.

Bara att härda ut säger vården. Det här är något som går nu och det är i princip uteslutande virus.
Bra visserligen, men nu börjar jag tröttna på att härda ut.

Vi har inte tid att vara sjuka!!
Vi ska åka bort till helgen har vi tänkt!
Och dit vi ska får man absolut inte vara sjuklig...
Kalmar hägrar...
För där finns en kusinbebis som ska snosas på och gosas med!!
Som vi längtar efter att få träffa Melvins lillebror Lykke...

Hundarna då.
Har tråååkigt såklart.
En timmes promenad får de i alla fall. Mamma och pappa är guld värda!
Tricke klarar tristessen bättre än Jäger av förklarliga skäl.
Jäger roar sig själv med att flytta hundfällarna. De ligger tydligen på fel ställen hela tiden.
Frida lär honom trix också.
Med Alvedon i kroppen har vi varit utanför huset och börjat med rutan.
Som det ser ut nu kommer jag ha en flygande Aussie in i rutan eftersom han tar ett tigersprång in i rutan varje gång. Han bara älskar't!
Ska försöka filma...

Frida är den mest tålmodiga lilla dotter man kan tänka sig. Hon pysslar med pärlplattor, gör armband, läser läxor, spelar spel, ser på film och som på bilden nedan visar gör egna Snickers (med mammas hjälp såklart).

 
Goda Snickers blev det.

Nu får vi hoppas att Henrik klarar sig (men är inte så säker på det..).
Är trött på att se husets fyra väggar även om jag älskar Wiviken.
Vill bli frisk NU!

En så'n gnällig blogg... 

/ Carina
 

Long time!

En liten sammanfattning...
Internet fortsatte krångla för oss, så datorn blev stående i ett hörn.

Sen skulle jul och nyår firas i stugan med allsköns släkt och vänner.

SJälvklart blev jag sjuk i någon märklig magåkomma och efter läkarbesök, provtagningar och mediciner kom jag ockå upp till Lövåsen dagen före julafton.
Det tog ca tre veckor, fler provtagningar och läkarbesök till för att bli frisk!
Nu är jag dock på banan igen   

Ja, förutom halsont och en febrig och snorig unge.
Februari som är på intågande kallas inte VADruari för intet   .

Hundarna då.
Tricke, den lille Tricke har varit till bästaste Leif eftersom jag misstänkte att han började få problem med sina eländiga höfter.
Sen han röntgades vid 2 års ålder har höfterna knappt förändrats något alls!
Nu är han 6½ år.
Slår mig för bröstet och tror att jag har en liten del med det att göra.
Har alltid hållit honom mager, välmotionerad och så har han ätit Aktiv Hund (reklam!) sen han var 1 år.

Dock hade Tricke nu en liten förändring mellan ett par kotor i ländryggen. Spondylos.
Fick recept på antiinflammatorisk medicin för att se om det blev någon skillnad.
Han har ätit det i två veckor och ja, jag ser en förbättring.
Tvekar inte när han ska hoppa in i bilen, ligger oftare med benen bakåt som han alltid gjort, är mer med oss och går inte undan som jag upplevt en period. Pallen fixar han dock inte något bättre.
Kan inte trampa bakben och samtidigt hålla kontakt med mig.
Så det behöver han inte såklart.
Inte nog med det, så åkte han på öroninflammation!
Han har alltid haft fantastiskt fina öron som jag aldrig gjort något med.
Har mina misstankar att immunförsvaret börjar gå utför med ålderns rätt och kanske också smärtan.
Som grädde på moset har Tricke har alltid varit en mjuk och mesig kille som vid 2 års ålder började utveckla ljudkänslighet och andra rädslor.
Om även den ökat med åldern eller smärta är ett dilemma jag brottas med.
Cognacs bortgång har säkert med saken att göra också.
Tricke var väldigt nöjd med att leva i skuggan av sin trygga pappahund...

Var går gränsen för att en hund mår bra?
Hur många gånger på en dag kan en hund vara otrygg, stressad och rädd?
Jag gör vad jag kan för att utreda och hjälpa Tricke.
Vi får se hur det slutar....  

Jägar'n då!
8 månader har han hunnit bli och här vilar inga ledsamheter!
Lydnadsträningen låg i träda med mattes sjukdom... Nu är vi på G igen och denna vecka har vi varit flitiga.
Sen har vi också börjat så smått med något annat...
  
DRAG!
Bara i inlärningsstadiet, men han börjar förstå vad som komma skall när midjebältet och expanderlinan kommer fram.
Har tänkt mig att springa med honom och även åka skidor.
Är inte något proffs på skidor och jag är rädd att det kommer gå fort!
Kanske blir Henrik som får ta honom i skidspåret, vi får se   

Annars sanerar jag bort ideellt arbete från mitt liv.
Har sagt upp mig som aktivitetsombud och biträdande avelsregionsansvarig i Sshk.
Vill använda min tid åt mina hundar och 15 år som aktivitetsombud kan väl räcka va?
Får se om någon annan känner sig manad att ta över...

/ Carina

Telias stul under veckan parkerade sig defintivt över Wiviken!

Fungerat mycket sporadiskt kan man lugnt säga....

Annars avverkade vi en magsjuka av lindrigare variant.
Frida sjuk, jag vabb.
Ofrivillig isolering ger mig alltid lite lappsjuka, så då får man roa sig så gott det går.
Tog mig an ett stort jobb...
Bada, föna och trimma Tricke!!
En fasa som jag dragit länge på men bestämt mig för att göra innan jul.

Vi tycker inte det är kul nån av oss, men nu är det gjort!
Och söt blev han   

Jäger fortsätter sin hormonella fas i livet.
Jag är SÅÅÅ stor och stark!! Nej, förresten... Liiiten och gullig...

Visste ni att det lurar massor med faror i mörkret?
Och mörker är det gott om just nu   .
Träningen tuffar på som vanligt dock och han är ju inte tonåring 24 timmar om dygnet.
Bara om det dyker upp något läskigt!
Växer fortfarande så det knakar.
Men inte som en berner såklart. Han växer jämnt och fint.
Inga urväxta vinklar, ingen bakhög rumpa, inga överdrivet långa ben och inget utdraget hängigt huvud med dumboöron .
Snart 7 månader och så fort vädret tillåter och också han är badad och trimmad ska ni få bildbevis! 

Denna vecka bjuder på förberedelser inför helgerna och jag har tagit jullov och återgår till jobbet 11 januari.
Det ska va gött att leva!

/ Carina

Och mycket har hänt.

Gymnastikavslutning, spårkurs, jobb, simskola, 1a advent, lydnadskurs, och idag besök på ReDog i Västerås med Tricke! Förenade nytta med nöje och passade på att träffa Ia och Lena också.
Grodan, Balder och Emma med för den delen   .
Kul att se's hör ni!  

Stefan på ReDog har koll på Tricke på grund av höftledsfelen han har på pappret.
Och på pappret ser det illa ut....
D-E med Mbp på båda höfterna.
Tricke är nu 6½ år gammal och har aldrig känt av sina höfter.
Han äter Aktiv Hund och JB muscle builder för att hjälpa till.
Och vad lederna gäller, så kan han hålla länge än!
Helt otroligt egentligen...
Men han fick med beröm godkänt av Stefan idag också!!
Jägar'n var med som sällskap (eller störning) och ville absolut bli undersökt av Stefan han också!
När han blev ignorerad av mig, Stefan och Tricke i hela fem minuter så tuggade han sönder sitt koppel!
Det var bara till att köpa ett nytt i deras butik...
Grrr..
Han är just nu fantastisk 20 timmar om dygnet. Sen är han tonåring resten av tiden   
Och när en Aussie är tonåring kan det bli yvigt värre!
En och annan hormon far genom skallen just nu, men det kommer bli bra bara vi kommer ut helskinnade på andra sidan tonåren...
Hur var det nu... Runt två års ålder?!   

Nu väntar vi på MER kyla och efter det SNÖ!

Lika med rena hundar och ljusare tillvaro....

/ Carina

...Är det här...

En liten känning bröt ut till en riktig förkylning under nattens jobb!

38,5 är en "nära döden" upplevelse för oss som är lågtempare!

Urk..

Nåja, nog med gnäll och fiskande efter empati.

Nu ska jag skriva om något mycket roligare!

Helgens bravader!

Norge resa med Martina, Anders och Ingmarie.

Utställningar, hotellvistelse och många, långa diskussioner! Och då om hundar först och främst.

Fredagens utställning var N W -14 utställning med alla raser på en och samma dag!

Himmelriket för mig som har utökat med ytterligare en ras!
Fantastiskt roligt också att Jägers uppfödare Lotta och Gisli var på plats!

Och ännu roligare att de hade med sig både pappahund Jagger och mammahund Diva!

Och roligast att få mysa med dem och sen se dem få fantastiska resultat!

Jagger BIR och Diva 2a Btkl!

Är supernöjd med min Jäger och bler bara mer övertygad när jag träffade hans föräldrar på nytt.
De har gjort ett gott jobb   

Berner då!? Fanns det många av både på fredagen och söndagen.

Rutans dotter Bettan gjorde debut i juniorklass med bravur!
2a Jkk med Ck på fredagen och 1a Jkk med Ck OCH Nord  JW-14 som titel!
Fina Bettan... Väldigt förtjust i henne måste jag säga..
Mega (Jämthund) och Himla fick också fina resultat och vi (ja, vi åkte ju i samma bil   ) hade fina rosetter med oss hem!

Tricke och Jäger var på kollo hos Olssons under helgen och det var första övernattningen för Jäger där.
Enligt Jäger är livet en fest, så denna helg var ett enda långt party!
Hundar, katter (världens bästa Siri och Muffins som älskar hundarna och inte kan låta bli att retas och busa med dem) och folk som BARA kom för JÄGAR'Ns skull!

Kan det bli bättre??
Nu har Olssons känt på att ha vallhund och han är hjärtligt välkommen tillbaka. 
Tack för hjälpen go vänner.
Nästa vecka kommer Olssons brudar hit en dag.
Bra med delad vårdnad på hundarna   

Nu te med honung, en brasa och tofflor på.

/ Carina

Grått, regn och rusk har november kantats av och med Villis snabba bortgång känns vädret rätt för sinnesstämningen...

Tränar försöker vi göra flitigt ändå och Jägar'n och jag går spårkurs nu också.

Första tillfället är avklarat och visst kan han använda nosen! (vi hade provat ett flertal ggr innan ska tilläggas..).
Nu är det matten bak i kopplet som ska förvalta den där talangen som han visat i spåret  .
Vallhund som han är så ska omgivningen kollas av ibland, men han doppar nosen fort i spårkärnan igen...

I lydnaden börjar vi döpa "fot" i olika övningar. "Itt" går framåt, "tå"-hoppstå glömde vi bort att vi börjat med, men har nu börjat om igen   .

Hoppet har vi introducerat och det med förväntan av boll när han seglar över hindret.
Kör sitt och ligg med externbelöning och han gör det han ska men det går inte jättefort ännu.
Vi varvar läggandet med extern och belöning mellan frambenen och det kommer mer och mer.

Fortsatt med att sitta i position med bibehållen kontakt och jo, det funkar.
Inte hur länge som helst, men mer och mer stabilt.

Sitt och ligg med belastning och hemma går det kalasbra!

Riktigt känner i kopplet vad han kämpar för att hålla emot med alla muskler.

Tricke tränar också, tro inget annat.
Nu har vi fokus på ordförståelse och förra veckans kurs tillbringade mattarna mer liggandes på golvet tror jag.
Prova ska ni se!
Kan era hundar ordet "sitt" när ni ligger raklånga på backen?
Tricke kunde det INTE första gångerna. Uj, vad vi fick kämpa.
Kan era hundar sitt (eller ligg för den delen) när ni vänder ryggen till och flaxar med armarna?
Tricke kunde inte det heller första gångerna  .

Men nu så! Trägen vinner.
Ordförståelse även på rutan och hoppet har vi tränat.
Hoppar era hudnar om ni står 25 m från hindret och i en helt galen vinkel?
DET gjorde Tricke i alla fall!
Hindret är självbelönande på något vis och han letar upp det i alla (nästan är bästa att skriva) lägen!

Sötnöten....

Men när jag sen ställde upp honom framför rutan och gick från honom (förberedande inför eliten dessutom) för att sen skicka blev det konstigt?!!?
Sprang ut i full galopp för att sen slå på tvärnit efter halva sträckan!
Stirrade på mig och såg ut som ett frågetecken!
Efter några gånger till gick det att springa till rutan även om han inte satt i fotposition bredvid matten.

Även Tricke får spåra såklart och det stärker mesen, så han blir mallig över sitt jobb.
Han är som ett tuff tuff tåg som tar sig fram i spåret med stor noggranhet och glädje.

I natt jobb!
Sen drar vi på husmoderssemester över helgen!

/ Carina

...av de allra bästa av våra vänner...

Igår var det dags igen.
Farmors lilla gull....
Villi...
En alldeles, alldeles underbar liten (stor) hund som Olssons älskade högt och jag med.
Cognacs dotter.
Lik honom i mångt och mycket.
Snällheten själv.
Alla ni som sett filmen Frost och skrattat åt renen Sven vet då hur Villi var!
Precis som Sven.
Vimsig, yr i kolan och ben åt alla håll.

Glad! Jämt glad!
Och totalt ovetande över sin storlek.

Nu finns hon inte mer...

Gråter av sorg, saknad och av empati för mina vänner som åter sagt adjö.

En berner ägares förbannade vardag.

FUCK CANCER!

Stora pussar till dig Villiblom.
Jag är övertygad om att du letat på Cognac om han inte rentav väntade på dig.
Ni följs säkert åt nu och den lugne, trygge pappahund har koll på läget som vanligt vet du Villi...

Sov gott farmors gull