Men bara roliga saker!
Frida har haft födelsedag sen sist.
8 år.... Kan inte vara möjligt!
STOPPA TIDEN!
På självaste midsommaraften till och med.
Sedvanligt firande i goda vänners lag.
Sen Frida kalas för släkten dagen efter och sen ytterligare ett kalas för polarna en vecka efter det.
Badkalas vid beach Wiviken.
11 ungar och en sjö... Hua...
Nu hade vi så förspänt att vi var en hel drös med vuxna som räknade huvuden en gång i sekunden.
Mellan allt kalasande klämde vi in en resa till Kålmården med mina föräldrar och lillasyster med familj.
Härliga dagar i den fantastiska parken.
Lillasyster med barn följde sen med hemåt Wiviken och då blev det fullt röj!
Solen kom på beställning trots att den brukar lysa med sin frånvaro när Linda är hemma.
Strandhäng och lata dagar blandat med lite jobb för min del.
I samma veva på storebror med sambo på besök, så för ett ögonblick var hela syskonskaran samlad!
När vi var på Kålmården var Jägar'n på pensionat!
Våra kursare som har öppnat eget och vi önskar stort lycka till!
Jäger fick lyxbehandling som första hunden ut och vad jag fått berättat för mig skötte han sig med bravur och var precis som vanligt.
Glad, med andra ord! Jämt glad!
En så'n okomplicerad hund jag har...
Är så glad i honom...
Vad gäller hunderiet har vi spårat ganska flitigt och det går framåt!
Det är inte längre som att tygla en vildhäst, utan han jobbar på fint, men genar något i vinklarna.

Fått läxa av fröken hur vi ska få ut honom i vinklarna. Vi har provat och japp, jag tror det funkar!

Denna vecka är upploppet på jobbet innan semestern och vad händer då!?
En skitförkylning kom och tog ner mig...
Kan säga att det är tur detta är i skrift, för rösten är mer än lovligt hes...
Helgen blev därav inte jobb, utan sjukstuga...
Fort övergången förkylning hoppas jag, för sen är det SEMESTER!
Lite planer finns och jag längtar både uppåt och neråt.
Kommer bli kul det här!

Fortsatt skön sommar önskar jag er!

/ Carina

Har tagit emot att ens gå in på bloggen sen senaste inlägget...
Men nu är det dags. Mycket har hänt sen Tricke lämnade oss.
Träningsmotivationen gick ner och Jäger och jag bara gick och gick i skogen.
En liten andhämtning var nödvändig.
För matte i alla fall.

Dagstur ner till Lisas kennel för att hämta hem Chips efter valparna och förbi mina kära uppfödare för fika och hundprat har vi hunnit med. Dagen blev lång men väldigt trevlig.
Sen hade vi Sennenspecial i Degernäs!
Mycket jobb och planerande resulterade i en trevlig men blöt tillställning.
Vädret kan vi ju tyvärr inte göra något åt.
Men med gott humör och bra bemötande hoppas jag att vi uppvägde regnet lite grann.
Träffade många trevliga bernervänner och jag hann prata lite här och lite där mellan jobben.

Veckan efter specialen var det då dags att besöka veterinär Leif igen.
Jäger skulle röntgas!
Höfter och armbågar. Även ett gentest togs.
MDR1.
Multi Drug Resistance.
Collie hundars känslighet mot vissa medicinska preparat.
Varit galet kaxig angående röntgen.
Jösses, detta är ju inte en berner!
Aussien har inte alls lika omfattande problem med lederna. Han har aldrig haltat. Har fått mycket väl godkänt av hundfysioterapeuten, är i toppen kondition osv osv....
Kvällen förre röntgen kom den dock smygande...
Nervositeten...
Tänk om det är något fel...
(Trickes röntgenplåtar spolades upp som en film i huvudet.)
Vid röntgen stirrade jag på plåtarna så det flimrade framför ögonen på mig.
Såg de inte olika ut!? Är skålarna grunda?! Ja, banne mig...
Leif lugnade mig dock något med sin positiva utsago.
Men vad vet han!? Han läser inte plåtar åt SKK!
Om ni under förra veckan varit in på hunddata och det har låst sig eller ni inte kommit in , så är det mitt fel!
Jag har terroriserat sidan dag och natt!
Men inget resultat...
I fredags skojade jag om att nu ringer jag SKK.
I måndags gjorde jag slag i saken.
Då var det nästan en vecka sen röntgen och inget svar!
Mycket trevlig tjej på SKK fick jag prata med och det visade sig att just förra veckan hade de bara en avläsningsdag iställer för två eftersom en veterinär hade semester!
Ska de ha semester också!?
Fräckt...
Svaret blev ialla fall att plåtarna låg där i datorn och väntade på att bli avlästa under tisdagen och idag onsdag skulle resultatet komma.
Det roliga i kråksången är att testresultatet på MDR1 testet som skickades till Slovenien kom snabbare   ...
Nej, inte vara flisig!
Klart att veterinärer också måste få ha ledigt ibland!
Hur gick det då!?
Fri hund åt alla håll och kanter!!
Friröntgad runt om och fri från allt vad anlag heter angående MDR1!
Skönt  .
Träningen har vi kommit igång med på allvar igen. Och tränar man, så går det framåt.
Nya planer och påhitt av instruktör och uppfödare...
Och matten hon hakar på!
Vi får se var detta barkar...
Mer roligheter väntar fortfarande i kartong.
Försäkringspengarna efter Tricke har använts till något roligt och hundigt.
En Kickbike!
Jägar'n vet inget än... Men OJ så lycklig han kommer bli!

Livet går vidare. Vi finner saker att fylla dagarna med utan Tricke.
Saknar är han den lille goe. Älskad för alltid. I ljust minne bevarad.

Nu ser vi fram emot en skön sommar med både hunderi och annat!
Önskar er det samma.
/ Carina

Jag är här nu!!

Tricke springer numer med friska ben på ängarna med sin älskade pappahund Cognac...

Det var dags...
Och vilken veterinär jag har...
Alltid fullbokad och dubbelbokad.
Populär av den enkla anledningen att han är bäst.
Tog sig tid som inte fanns, spanade efter min bil på parkeringen och hämtade mig direkt.
Kramade både mig och Tricke.
Undersökte och konstaterade precis som jag att nu är det dags.
Tricke sa det samma och lade sig helt slutkörd på fällen för att ta emot hjälpen och räddningen som Leif erbjöd.

Jäger var med som en motpol i form av det lyckopillret han är.

Ville ha honom med, så han skulle förstå.

Om en död kan vara fin, så var denna det.
Lugnt och stilla, som en befrielse.

Jäger låg upp och ned bredvid sin storebror.
Ville busa med honom, bet honom i örat.
Reste sig sedan, gick ett varv runt i rummet, kom tillbaka  och nosade på Tricke, slickade honom över ögonen som alltid.
Och förstod...

Vila i frid älskade lille Trickebus.

Veterinären har sagt det jag förstått...
Tricke är utdömd...

Det bara tillkommer mer och mer saker och hela hans bakvagn har kraschat.
Nu har då även ena hasens ligament blivit uttänjda eller skadade och det går inte att göra något åt.
Det resulterar garanterat i artros i haserna, vilket han hittills faktiskt klarat sig från trots sina överkotande haser.
Det går alltså inte ens att försöka rehaba ryggen eftersom haserna säger stopp.
 Han har inga som helst muskler kvar bak och höfterna har då inget skydd vilket också resulterar i att ryggen blir ännu sämre på grund av överbelastning.

Hade bokat Leif såklart, men veterinärer kan visst också bli sjuka...
En ny veterinär som jag ej träffat blev det och hon var väldigt påläst om Tricke, duktig på leder och bra på att förklara.
Var bara ett fel (som hon inte kan hjälpa). Hon känner inte mig.
Tryggheten i att ha en veterinär som vet vad jag kan, hur jag funkar och när jag tycker gränsen är nådd är ovärderlig!
Jag förstår också att den där gränsen är väldigt olika för oss djurägare och självklart finns inget rätt och fel här.
Min gräns är kanske i mångas ögon tidig.
Jag hade kunnat ta bort honom redan vid veterinärbesöket för att få det oundvikliga gjort!
Jag älskar inte min hund mindre för det, utan jag är rädd att det blir för sent.
Han får INTE ha ont, han får INTE bli åtsidosatt bara för att han inte kan hänga på, han får INTE bli en annan när jag vet så väl vilken Tricke som är den friska.

Vi är inte där riktigt än... Men går det i den här takten, så är den dagen inte långt borta.
Förbannat cancern många gånger, som ofta tar våra hundar så chockartat fort!
Men jag vet inte om detta är något bättre...
Nu VET jag att han inte lever länge till.
Det är upp till mig att besluta när.
Före specialen (han kanske upplever det jobbigt, stimmigt)?
Före sommarens åskväder (som han defintivt tycker är jobbigt!)?
För hösten och kylan som gör allt värre?
Eller blir det så enkelt (tolka mig rätt) att kroppen visar idag är det dags!
Är jag en dag för sent i alla fall då?......
   
  

Vi börjar med uppdateringen.
Gäller Trickebus såklart.

Har blött näsblod vid ett tillfälle och eftersom både Cartrofensprutan och Norocarpen kan ge att hunden blir mer lättblödande, så fick han sluta med Norocarpen.

Tre Cartrofensprutor har han fått, laserbehanldingar, massage och ett pass i vattentrasken.
Att det bara blivit ett pass i trasken har den förklaringen att jag inte ser någon större förbättring och att han under denna tid också hänt något med höger has.
Att han kotar över är inget nytt... Men han har alltid kotat över rakt i hasleden. Nu viker han in hasleden snett inåt!?
Går med hasskydd över helgen och nytt veterinärbesök på tisdag...
Blir knäpp av att tänka på detta.
Därav raskt över till något roligare!

Igår gjorde Jägar'n debut i juniorklass på Västerås Nationella utställning.
Har tränat ganska flitigt de senaste veckorna, men sen ska det funka i miljön, med de andra hundarna och med domaren.
Miljön: Inga problem. Kul ställe! Mycket folk och hundar som kommit dit för Jäger skull   .

Hundarna: KOMPISAR! Men jobbar man med matte är det bara hon som gäller   .

Domaren: Social Aussie med en domare som sätter sig på knä... Lite flams såklart, men vad kan man begära av en tonåring i form av ett lyckopiller.  

Här kom dock måttstickan fram illa kvickt. Han är ju stor den lille Jägar'n. Något jag egentligen inte ser (men vet) förrän jag har några likadana att jämföra med. Jäger själv tycker han är mer likadan som de berner som var i ringen bredvid... Av förklarliga själ...
Träffade dessutom bernerbarna Emma och Balder som han ju lekt med!
Kärt återseende...

Precis inom gränsen blev svaret på måttet.
Med den höjden behövs lite tid såklart. Det ihop med att domaren fördrog en annan typ resulterade i ett VG.
Men vad gör det om hundra år!?
Jäger och jag hade kul!
Han skötte sig toppenfint i ringen!
Matte fick Välvisad i kritiken!
En utställning till om ett par veckor, sen blir det garderoben för Jägar'n.
För övrigt är han som sagt i tonåren.
Denna gång utan spöken, men med många myror i brallan.
"Stäppalätt" är hans andra namn  .
Men go och gla som en kexchoklad!
Och jag är väldigt glad i denne lille, store Aussie pojken   ...

Nu tar vi tag i dagen!
/ Carina

För Tricke...

Vi börjar från början.
Att Tricke har grava höftledsfel det har vi vetat om sen röntgen strax efter 1 års dagen.

Hade inte visat några som helst symptom, utan varit som vilken unghund som helst.

För att se var det bar iväg röntgade vi om strax innan han blev 2 år.
Bilderna såg identiska ut, så de hade i alla fall inte blivit sämre.
Resultatet är D-E med Mbp på båda höfterna.
Tricke har också ett mer synligt problem.
Rejält överkotade haser.
Kass bakdel över lag med andra ord.

Här börjar då mitt jobb.

Några små men ack så viktiga saker som hjälpt till att göra Trickes liv till ett gott hundliv!
Välmusklad!
Simning hade varit toppen om det inte vore för att Tricke höll på att drunkna i bassäng vid 1.5 års ålder och får panik i djupt vatten.
Där och då lovade jag honom att du behöver aldrig simma mer...
Vi har kört på med skogspromenader i oländig terräng, vattentrask i sjön och mycket motion ute för att hålla igång.
Mager!
Handen på hjärtat go vänner.
Hur många av er känner revbenen OCH ryggraden på era hundar, UTAN att behöva gräva i hullet?
Skyll inte på pälsen här tack!

Det här var viktigt för mig förut, men blev med Trickes dilemman ännu viktigare och jag blir olycklig när jag ser så många av våra vänner med ett eller annat kg för mycket....
Speciellt när man som "snäll" matte/husse redan jobbat upp ett hull på sina unga hundar i tron om att de ska se ut som färdiga berner från början!
Låt dem vara unghundar med allt vad det innebär.
Här har uppfödarna ett stort ansvar att lära sina valpköpare hur en hund ska kännas och inte bara lita till vågen.

Den ljuger ofta eftersom det är allt för lätt att jämföra din och min hund med alla olika förutsättningar.
Det är också utställningsdomarnas ansvar att drar ner på priset för överviktiga hundar!
Veterinärerna ska också dra sitt står till stacken och hjälpa hundägare förstå vikten i att hålla hundarna smala.
(En liten parantes: När Cognac kom in till veterinären för sin himlafärd. Vilket jag inte visste först. Säger veterinären vid första undersökningen att han var bland den första bernern hon känt revbenen på! De brukar vara födda utan revben, skojade hon lite... Jag blev chockad... Men inte så förvånad)
Men till sist är det vårt ansvar att inte älska våra hundar till döds....
Vågen säger inte allt som sagt, men Tricke är 66 cm hög och vägde igår 45.5 kg.
Mager och fin!
Tillbaka till Trickes historia.
Han har fått vara hund fullt ut och under 6.5 år fanns inga bekymmer överhuvudtaget!
En mycket frisk berner och bokstäverna D-E har  inte varit annat än just bokstäver.

December 2014 hände dock något...
Han började få svårt att ta sig upp från golvet, hoppa in i bilen, ligga med bakbenen rakt bakåt osv.
Besök hos Leif i januari visade att höfterna ser fortfarande ut som vid 1 och 2 års ålder (!? Fantastiskt). Undersökningen visade också att det är inte de som ställer till bekymmer. Haserna är helt utan pålagringar (lite övarraskande), men ryggen visade förändringar.
Spondylos!
Inte allt för ovanligt och smärtan går oftast över när brosket har hårdnat.
Spondylosen har just Tricke förmodligen fått pga sina höfter.
En hund med höftledsfel överbelastar fram och det har i sin tur bidragit till inflammation i ryggen som sen bildar brosk.
Tricke fick Norocarp utskrivet och jag såg en klar förbättring. Ett kort tag...
Sen blev det värre och medicinen hjälpte inte fullt ut.
Nytt besök hos hundfysioterapeuten Stefan som såklart såg förändringen som jag sett.
Tricke har tappat massor med muskler bak och har bara sin framdel att lita till.

Smärtade rejält över ländryggen vid undersökningen och häver sig fram med fronten i rörelse.
Nu behandlas han med laser och Cartrofen sprutor. Ska också börja vattentrask och matte ska massera två gånger om dagen hemma.
Tricke måste få vara smärtfri annars kan det kvitta...

Kontentan av detta är att berner som ras  är nog sjukdomsdrabbade som det är.
Vi behöver inte hjälpa till att putta dem över kanten med övervikt som självklart kan ställa till det för hundar med friska leder också.
Det är ju för övrigt inte bara lederna som tar stryk av övervikt...

Nog med pekpinnar!
Som om jag vore någon professor i övervikt...
Men jag vet i alla fall att det är lättare att banta sin hund än sig själv!   

Ha en skön lördag!

/ Carina

Har vi på snabba lägganden!!!
Eller snarare bakläxa...
När det är någon som jag upplever är mindre kul (sån't som inte går så bra med andra ord), så tränar vi inte det.
Lite strutsmentalitet med andra ord...
Vi (läs jag) får inte till det. Jäger byteslåser sig på leksaken (för att jag har hållit undan den....) och lägger sig därmed lååångsamt (men med rätt teknik). Lisa fick prova på Jägar'n igår och kom fram till att här får vi plocka fram hans frustration och reta upp honom lite   .

Ja, det var snabbt gjort må jag säga och därifrån får jag börja "havlsortera" ut de skapligt snabba lägganden han har till en början.
"Tå" har vi börjat få snits på. Gäller bara att matten får bak tyngdpunkten på Jägar'n och det lyckades vi med fort när vi väl la till manken.
Svängarna börjar släppa rejält!! Både höger och vänster.
Han har mycket fin kontakt vid fotgående och har en fin position. Det bådar gott för framtiden.

Hakan i backen fixar vi med stadga och även när jag "trampar luft" med fötterna.

Mellan lydnadspassen tränar vi också inför utställningsdebuten i officiell klass....
Frida agerade utställningsdomare i helgen och Jäger hade som uppgift att stå fint och stilla medan domaren tittade på tänderna och kände igenom kroppen. Känns helt ok.
Tränar också på att han ska trava ut och framför i kopplet. Går riktigt bra det med. Måste dock köpa ett nytt utställningskoppel,då det vi har är för kort för ändamålet.

Travar bredvid cykeln gör han också... När vi väl kommer iväg... En vacker dag är han skyldig mig ett däck den lille j-ln..

Visst går det framåt, men precis som med skidorna är starterna förfärliga för att sen springa på riktigt fint.
Cyklar än så länge med mina fina damcykel där jag inte vill att han ska dra, utan trava fint bredvid.

Använder kommandot "trav" som jag sen tänker ha vid utställning också.

I eftermiddag är det dags för simning igen och imorgon ska vi på andra äventyr....

/ Carina

Kommer det idag!

Aprilväder redan i mars   .
Annars då?

Ja, dagarna går och veckorna lika så.
Vi fyller dem med både tråkiga vardags sysslor som inte är värda att nämna och annat.

Annat kan vara, cykla med Jäger...
En upplevelse som hämtat ur en actionfilm!
Dagens tur blev dock den bästa och nu börjar han förstå ordet "trav" och att det är förbjudet å det grövsta att hugga i däcken!
Joesåatte....
Kampdrifter har han den lille sötnosen...
Vi har varit till bassängen i Kumla för första gången i hans 10 månaders långa liv också!
Simmat har han inte gjort sen i somras, då han vägde 5 kg och var söt som en karamell.
Så något minne av det har han såklart inte.

Han fixade rampen utan större besvär. En butt i rumpan, så var han i.
Plaskade som en galning en stund, men kom ganska fort ner i varv.
Fyra minuter i bassängen, kort stund som sig bör när man är nybörjare.
Vår instruktör Maria trodde dock att det kan ökas markant till nästa veckas sim.

Tror han kommer tycka om det!
Om ett par gånger eller så...

Vad gäller lydnadsträningen har matte en svår läxa.... Inga pizzatallrikar i svängarna!!
Måste torrgå utan hund för att fixa det med Jägar'n vid min sida... Fattar inte att det går så fort att lära in saker fel... På matten...

Jäger gör ju såklart som jag och som vanligt kan jag bara skylla på mig och inte på hunden!

Apporten går framåt med fast grepp och backandet går också framåt (eller bakåt...). Hoppet är självbelönande som bara den! Nu ska vi dock framåt i utvecklingen och då sitta vid sidan INNAN kommandot HOPP kommer. Det var lite svårare och Jäger hoppade, hoppade och hoppade innan han insåg att belöningen uteblev och att matte hade annat i tankarna.

Jahapp! Motivationen är på G, så nu är det over and out.
Vänstersvängar i köket får det bli!

/ Carina