ostragredavalentino

Senaste inläggen

Av Carina - 8 augusti 2014 10:59

Och så var det fredag...

Denna vecka har gått fort!

Jobbat ett par nätter och ska jobba ett par till. Med Henrik i Tyskland och mamma och pappa i Norge, så har vi haft "nattis" hos farmor och farfar!

Är er evigt tacksam...

Hela rövarligan har huserat på Humlevägen och det var väl mest Jägmästar'n som jag hade mina funderingar över hur det skulle gå ;-)

Jo, visst höll han farmor på alerten!

Men att komma dit och upptäcka nytt ställe är rena rama himmelriket om man är en nyfiken Aussie valp.

Och han skötte sig så exemplariskt man nu kan göra vid 11 veckors ålder.


Igår fick han träffa brudarna Olsson, som ju ingår i vår flock.

Undri fick självklart skummigt tomteskägg (som Jäger åt upp ;-)). Villi låg först vid bilen och tyckte han var vansinnigt onödig.
Gloria såg honom knappt för hon hittade harpluttar i mängder och sen ett gammalt märgben. Sist och minst Iri.... Gick bättre än jag förväntat mig av vilddjuret.
Hon och Jäger kommer få hur kul som helst tillsammans!

Sen..... När han växt till sig....

Just nu är det alldeles för tuffa tag för en liten Aussie som TROR han fixar vilka tuffa tag som helst!


Träningen går framåt. Igår fixade vi pallen ända fram till fotposition!
Duktig liten Jäger!!
Nu ska vi jobba vidare med min korrekta position som signal och med bibehållen kontakt.
Ska prova sen, när han vaknat :-)


Trevlig helg!
/ Carina


Av Carina - 4 augusti 2014 09:53

Jahapp, var det dags nu...

Att skriva ner vad som hände de där sista dagarna med Cognac...

Pratat om det har jag gjort, med alla som frågar. Gråtit, förbannat, ältat och funderat.

Gråtit över vår älskade vän, min hjärtehund som inte finns mer, förbannat rasen som är så j-vla sjuk, ältat slutet som blev för hastigt och chockartat, funderat över hur vi ska få det enklare att medverka till tumörprojektets viktiga forskning...

Allt började på midsommar afton (trodde jag ja...), då Cognacen åt grillspettspinnar som någon (det var inte jag, för jag vet hur det kan sluta) lämnat kvar i gräset bredvid grillen. Synade bajsen, hade tentaklerna ute för att ha stenkoll på allmäntillståndet.
Cognacen mådde bara bra. Var precis som vanligt. Lat av naturen, sommaren och Ypozanebandlingen...
Alltså som vanligt.

Mitt i vägen som vanligt. Tjatade om mat en timme i förväg som vanligt, gosig som vanlig osv...
Onsdagen efter middsommar började jag dock ana ugglor i mossen. Mest en känsla. Cognacen drog sig undan en smula.
När jag sen tog kvällspromenad med alla (Olssons fyra brudar var här på kollo) utom Cognac som sov gott ute på altanen och när han sen inte reagerade när vi kom hem förrän jag klappade på honom knöt det sig i magen.
Torsdag morgon.
Åt frukost med god aptit. Bajsade konstigt. Slemmig diarré med eventuellt lite färskt blod i.
Ringde veterinären direkt och tempade medans jag stod i telefonkö.

39,7

Trodde fortfarande på grillspettspinnarna.
Hade de rispat sönder tarmarna och han fått inflammation av det?
Febern och blodet kunde tyda på det.

Fick en akuttid och jag hastade iväg till Kumla.
Frida fick husera hos farfar, brudarna lämnade jag hemma, Tricke tog jag med.
Henrik bortrest på jobb, mina föräldrar i Kalmar hos syster och jag på väg mot domen.
In med en trött Cognac och en uppspelt Tricke (veterinärens väntrum är jättekul!).

Vikt: 3 kg ner på några månader!?
Hjärtat tog ett skutt.

Dagen blev sen lång och plågsam (mest för mig. Cognac sov mycket)
Efter min historia började veterinären med palpation som inte kändes ok. Där och då nämnde jag ordet tumör första gången...
Lugn, sa veterinären. Det behöver det inte alls vara.
Det här är en berner! svarade jag och hon förstod vad jag menade med det...
Tempen är nu uppe i 40,2.
 Blodproverna som följde sa inte mycket. Mer än att han INTE hade anaplasma eller borrelia.
Sen kom röntgen.
Där fick jag mina värsta farhågor bekräftade.

Runda saker i buken som inte ska vara där, varav den största var som en nätmelon.
Lungorna lika så. Lymforna med.

Paniken jag då kände går inte att beskriva.
Vi måste ta bort honom!! NU!

Han får inte lida EN SEKUND till!

Men jösses! Vi har ett tumörprojekt också ja!
Det som jag själv pratat så gott om och peppat andra att vi måste bidra till och dra vårat strå till stacken!
Men när ögonen inget ser för alla tårar, kroppen inte lyder och hjärnan är som ett vakum hur ska man då kunna ge veterinären rätta direktionerna om vad och hur det ska göras och var det ska skickas.

Det var ju MIN älskade hund vi pratade om nu.
Jag hade i alla fall sinnesnärvaro att begära prover. Punkt slut.

Det var vad jag kunde åstakomma.

Tricke ville inte titta på Cognac när stunden var inne, utan låg med rumpan mot sin älskade pappahund.
Han visste såklart.

7 timmar tillbringade vi hos veterinären och halva tiden visste jag vad som skulle komma.

Att jag tog mig hem har jag mina goda vänner att tacka för. Telefonen gick varm och jag ville inte vara ensam om det som hade hänt.

Hämtade Frida som fick uppleva sin första förlust.

Hem till de stackars brudarna som varit hemma själva alldeles för länge.
Hysteriskt hälsande och sen blev Tricke kontrollerad och nosad på.
Sen sprang de till bakluckan på bilen med Villi (Cognacs dotter) i täten.
Öppnade och visade att det var tomt.

Alla fyra lommade iväg.

Samma visa morgonen efter. Öppna! Vi saknar honom! Han måste vara här!
Lika tomt nu...
Tricke har av förklarliga själ aldrig letat. Han visste vad som hänt.


Provsvaret visade på aggressiv Sarkom i lungorna. Sen kunde de inte utläsa om det varit tumörer i buken eller om det var blod ansamlingar. De kunde heller inte utesluta det.
Jag tror på tumörer. 
Veterinären, plus röntgenexperterna som också avläste plåtarna tror det samma (och det är väl därför jag tror på det..).


Cognac skulle fyllt 8 år fyra dagar senare.


Att vi sen skulle hämta valp tre veckor efter var sen länge bestämt.
Rasbytet har jag varit klar med sen 1 ½ år tillbaka. Kontakt med Lotta och Gìsli har jag haft sen förra hösten och mamma Diva har jag följt genom hela dräktigheten.

Och Tack för att Han blev vår...
Wiviken behövde livas upp efter Cognacs död.
Tricke tappade fotfästet och såg vilsen ut.
Jäger har blivit Trickes bästis och kanske, kanske kan Tricke bli storebror en vacker dag...
Jag tror det när jag ser det...

Annars blir han en ypperlig lillebror åt Jäger istället ;-)

    
Foto: Lina Martinsson.
SE uch DK uch SE V- 10 Bernerdalens Xanté


Sov Gott Cognacen.
Finns bara en som du.

/Din matte...









Av Carina - 3 augusti 2014 20:54

Äntligen söndag igen!

Och anledningen till att vi tycker om söndagar är att då har vi lydnadskurs med Lisa!

Jäger har såklart börjat han också. Det ska börjas i tid det som krokigt ska bli...

29 grader varmt och tryckande åska i luften borgar dock inte för något bra lydnadspass.

Som tur är har vi då en inomhuslokal där vi kan husera.

Behagliga 21 grader inomhus kändes betydligt bättre.

Tyvärr tycker den ljudkänslige Tricke att lokalen är lite jobbig eftersom golvet är "skramligt". Lägg där till testosteronstinna hanar och kraftig korrigering till följd... Vid sådana tillfällen får matten räkna till tio (flera gånger) och lägga Tricke åt sidan för att slappna av
 och matten får fokusera på annat.

Jäger till exempel :-)
Detta var Jägers tredje kurstillfälle och nu börjar han förknippa Lisa med roligheter och lokalen är TOPPEN.
Här är vi väldigt noggranna att han inte ska ta efter Tricke såklart...
Jäger får stå på egna ben och bilda sina egna uppfattningar om saker och ting.
Nu verkar det inte ligga för honom, men man kan inte vara nog försiktig.

Och vad hinner man på två veckor med en valp kan man undra??
Ganska mycket :-)

Jäger är inklickad och ska nu bjuda på ögonkontakt vid rörelse när jag backar och han går framför mig.
Godis liggande på golvet och han ska även då bjuda på ögonkontakt och invänta klicket innan han får ta godiset.
Vi övar kamplek duktigt och han har ett fint bett i trasan. Lite tendens till ägande, så det övar vi mycket på att han ska ha SUPERKUL hos matte.

Vi har också påbörjat "pallen" där hunden ska upp med framtassarna på en badrumspall (el dyl) och sen flytta bakbenen in i fotposition till föraren. Rolig övning som vem som helst kan aktivera sin hund med!
Alla hundar jag sett älskar sen pallen och bjuder gärna på beteendet självmant om pallen finns framme.

Jäger är inget undantag, utan kliver glatt upp på pallen med framtassarna både när jag ser och inte ser ;-)
Idag var det dags att gå vidare till att invänta en liten tassrörelse på bakänden.

Det bästa kommandon i världen har vi också börjat med.
"Lägg dig".
Ett MÅSTE för vilken hund som helst!
Kan inte nog pratar om vikten för hundarna att kunna lägga sig och slappna av i alla situationer.

En hund behöver både AV och PÅ knapp.
Vissa hundar har det lätt för sig att slappna av, andra behöver lära sig det. Och det är vår förbannade plikt att hjälpa dem med det.
Ständigt stresspåslag är inte nyttigt för varken hund eller ägare...
Jag som dessutom för det mesta haft två hundar som jag tränat parallellt har alltid den passive hunden liggande lös på planen när jag tränar.
Lisa vet hur viktigt detta är för mig, så jag fick i läxa att köra kamplek lika mycket som jag övade "lägg dig" ;-)
Jag vill ju ha en hund som är lätt att driva upp eftersom jag har en plan för lillJäger.
"Att få hundarna avslappnade kan du." Fick jag höra.
Däremot är det nytt för mig att kunna belöna med leksaker...
Nytt och skitkul!

Jäger fick också gå en störningsbana där Lisa kastat ut tre korgar med diverse bollar, kamplekisar och pipisar.
Där är det mening att hunden ska tycka matte är roligast såklart så här gäller det att jobba :-)
Gick riktigt bra när jag kom ihåg att han faktiskt fixar ett "nej"...

Tydlighet är viktigt och det märks kanske ännu mer på ett oskrivet blad som en valp är.

Storbelöning blev det såklart och han fick stolt bära sin kampleksak där ifrån sen!

Duktiga pojken...

 
Mobilbild innan hemfärd.
Tricke iförd kyltäckte och vattenskålen hällde jag över huvudet på honom ;-)
Jäger fjäskar... pussas och pussas.
Jag äääälskar dig brorsan...


Nu har de håriga sagt god natt och jag gör det samma om en stund.

/ Carina




Av Carina - 2 augusti 2014 23:41

Det härliga vädret fortsätter och dessa dagar försöker vi att göra just ingenting.

Beach Wiviken får sig allt som oftast besök och denna dag flera gånger.

Tricke står och njuter med vattnet upp till magen och Frida kan simma! Men bara med huvudet under vattnet ;-)

Jäger är också en duktig simmare. Än så länge enbart när jag bär ut honom och han får simma in tillbaka till stranden.

Efter sådana elaka tilltag från matten har den lille fullt upp och far runt som bara en Aussie valp kan och ser sen ut som en sandloppa.

Svårt att se vilka färger han har under sandinpackningen...

I kvällningen fick vi trevligt besök och det blev stranden igen. Nu med grillning på bryggan, ringåkande efter båten och wakeboard för de som ville (och kan...).

Bjuder på några bilder från dagen.

  
Tricke och Frida på klipporna. Röken från grillen blev visst en liten effekt på bilden.


Jäger. Är man söt eller??  


Jägmästarn igen :-)  

  
Trickebus.
Älskar att sitta på dessa klippor och spana ut över sjön.


Nu är det over and out!

/ Carina

Av Carina - 1 augusti 2014 21:23


Och här är han. Familjens äldre hund.
Trickebus 6 år gammal.
Han som alltid varit minst och levt i pappahunds skugga...
(Och varit mycket nöjd med det ska tilläggas!)
Den skuggan och tryggheten är borta nu.
Ska skriva mer om pappahund en annan dag.

Idag är det Trickes tur att kliva fram.
Kanske han gör det i verkliga livet också en vacker dag?
Tricke...
Mesigast i sta'n. Vill aldrig göra något för att sticka upp.
Någon måste vara lägst i rang.
Tricke har haft den platsen paxad i alla år.
Men han är också mattes jättebebis. Aldrig behövt växa upp utan kunnat fladdra runt hur som helst.
Vid 3½ års ålder kom mattes motivation tillbaka för lydnaden.
Nu Tricke ska du och jag träna/tävla lydnad!
Tricke hakade snällt på. Han som bara kunde det nödvändigaste för att glida genom livet på ett bananskal.
Gått här hemma som katten ungefär ;-)

Kan tacka min massör för tipset om privatinstruktör.
Och jösses så rätt jag hamnade!
Lisa har drillat mig och Tricke och utvecklat oss båda MYCKET!

Visst hade jag säkert fixat LP1 och LP2 själv... Men INTE med de poängen vi fått (förtjänat)!
Denna matten är detaljnörd och bara för man har en berner i snöret ska man inte behöva nöja sig med 7-8 i betyg.
Finns det 12or?? ;-)

Tricke trivs med vår träning och har växt massor allt eftersom vi klarat uppgifterna.

Hans självförtroende är större och hans arbetsglädje kan man inte ta miste på.

Debut i 3an väntar runt hörnet...
Mest matten som måste ta det där steget att kolla in SBKtavling.....

/ Carina

Av Carina - 1 augusti 2014 16:11

 

Här är han! Mitt lilla underverk!

Väl genomtänkt rasbyte från Berner Sennen till Australian Shepherd.

Bilden är från Östra Gredas kennel.

I skrivande stund är han 10 veckor.

Som Bloggnamnet säger heter han Östra Greda Valentino, men här hemma kallas han Jägermeister.

En hyllning till vår älskade nu bortgångne Berner Cognac.

Vår Berner Trickebus ska snart få sin egen presentation.

/ Carina

Av Carina - 1 augusti 2014 15:39

Ny dator!
Och då har jag lovat att börja Blogga.

Vi får se vad jag gör med den och hur den kommer utformas.

Helt klart är dock att det kommer handla mycket om hundarna här hemma och vår träning!


Japp, då var jag igång och nu kör vi!

/ Carina



Skapa flashcards